O SERVET, QĖNKE I MARRĖ
Eshtė ora njė e natės,
vij rrotull e smė zė gjumi,
e di qė e kam prej vapės,
djersėt mė shkojnė si lumi.
U ngrita e ndeza dritėn,
mora lapsin qė tė shkruaj,
do rri e do tė pres ditėn,
sonte qėnka thėn tė vuaj.
Duke ndenjur
nė karrike,
thashė tė
bėj njė kafe,
qė gjumin
ta ndjek me priqe,
tė mos mė
vijė havale.
Mbi fletore duke shkruar,
mė vajti mendja nė fshat,
nė Ngurrėz edhe nė Ixuar,
atje tė shkoja me vrap.
O Servet, qėnke i marrė,
ku tė vete mendja ty,
pa rri kėtu nė Tiranė
dhe Fterrės
bėja me sy.